Jobbdag nr2 - 24 juni
Japp, som ni förstår har jag jobbat idag. Eller kväll. Fast en "kvällstur" börjar 13.30.. Är lite seg, men nöjd med dagens insats. Duktig som man försöker vara så cyklade jag till jobbet, efter en stunds letande efter cykelnyckeln som låg i en av 1000 lådor. Tänk att jag kan tänka som mamma. Hade aldrig hittat den annars. Jag är grym! Tillräckligt grym för att räkna in veckans sjunde blåmärke. Tydligen fått det i måndags. Stort blå/lila/grönt. Inte så trendigt. Men va fasen, man kan inte va rätt alla gånger. Åtta tror jag förresten att det är, har ett på foten med. Tror jag.
Hur som helst så överlevde jag cykelturen och konstaterade återigen, återigen och åter återigen att stan är full av backar. Mest uppförs. (Kära Västeråsare, ni vet inte vad en backe är förrän ni cyklat här! V-ås är platt som en pannkaka! Typ.)
Inte nog med att stan inte är cykelvänlig, när jag hittade ett nästintill tomt cykelställ med ett litet tak över (ett lågt tak, och jag tänkte på att det var väldigt lågt, akta huvudet) HA HA! Smack! Så smällde jag i skallen. (Så förmodligen har jag ett nionde blåmärke men det ser jag inte, så det finns inte).
Dagens motto blir alltså; Less thinking, more acting!
I övrigt gick sedan kvällen bra. Äldre människor är väldigt snälla, i alla fall där jag jobbar. Blev alldels rörd när en av de äldre damerna var nära att börja gråta när jag skulle natta henne och gå hem. Men det är väl då man som mest känner att man verkligen behövs. Det är otroligt hur mycket man får tillbaka från dem. Fortfarande smått förälskad i äldre sen vi läste kursen "Friskt åldrande" nu i våras.
En liten parantes: Skulle ta ur linserna nu och är påprackad från vården hur viktig handhygienen är i alla lägen. Visst, tvätta händerna med tvål och ta ur linserna efter det.. Resultat: Aaaaj! Don' t try it!
Saker jag har kommit fram till idag:
* Min mobil har kasst batteri. Alltid.
* Min mobil får för sig att i City (som faktiskt får räknas som city) är det "endast nödsamtal". Toppen.
* Tvål i ögat gör jäkligt ont.
* Jag har en stort blåmärke på handleden.
* Jag känner min mamma väldigt väl.
* Alla mina vänner visste visst inte om att jag är brunett.
* Stan är väldigt backig på hemvägen från jobbet. (Mest uppför, men den börjar i alla fall med en rejäl utför!)
Nu har lilla mamsen tjatat på mig i snart en timma att jag ska sova. Lika bra att göra det kanske.
Med kliande tvål i ögat. och jag kan ju vara glad att jag kan ringa nödsamtal i från mobilen. Hoppas jag slipper.
Natti natt!
Hur som helst så överlevde jag cykelturen och konstaterade återigen, återigen och åter återigen att stan är full av backar. Mest uppförs. (Kära Västeråsare, ni vet inte vad en backe är förrän ni cyklat här! V-ås är platt som en pannkaka! Typ.)
Inte nog med att stan inte är cykelvänlig, när jag hittade ett nästintill tomt cykelställ med ett litet tak över (ett lågt tak, och jag tänkte på att det var väldigt lågt, akta huvudet) HA HA! Smack! Så smällde jag i skallen. (Så förmodligen har jag ett nionde blåmärke men det ser jag inte, så det finns inte).
Dagens motto blir alltså; Less thinking, more acting!
I övrigt gick sedan kvällen bra. Äldre människor är väldigt snälla, i alla fall där jag jobbar. Blev alldels rörd när en av de äldre damerna var nära att börja gråta när jag skulle natta henne och gå hem. Men det är väl då man som mest känner att man verkligen behövs. Det är otroligt hur mycket man får tillbaka från dem. Fortfarande smått förälskad i äldre sen vi läste kursen "Friskt åldrande" nu i våras.
En liten parantes: Skulle ta ur linserna nu och är påprackad från vården hur viktig handhygienen är i alla lägen. Visst, tvätta händerna med tvål och ta ur linserna efter det.. Resultat: Aaaaj! Don' t try it!
Saker jag har kommit fram till idag:
* Min mobil har kasst batteri. Alltid.
* Min mobil får för sig att i City (som faktiskt får räknas som city) är det "endast nödsamtal". Toppen.
* Tvål i ögat gör jäkligt ont.
* Jag har en stort blåmärke på handleden.
* Jag känner min mamma väldigt väl.
* Alla mina vänner visste visst inte om att jag är brunett.
* Stan är väldigt backig på hemvägen från jobbet. (Mest uppför, men den börjar i alla fall med en rejäl utför!)
Nu har lilla mamsen tjatat på mig i snart en timma att jag ska sova. Lika bra att göra det kanske.
Med kliande tvål i ögat. och jag kan ju vara glad att jag kan ringa nödsamtal i från mobilen. Hoppas jag slipper.
Natti natt!
Kommentarer
Trackback
